Då när vi åkte från söderköping mot norrköping så kändes de först som att de här inte skulle bli något jobbigt bara en stor saknad. Sen när vi kom mot norrköping ville jag bara vända o stanna kvar hos dej o aldri åka. Men med en skola som behöver bli färdig och redan är på slut rakan så är det lika bra o avsluta allt här före man gör något annat.
Men, men idag med andra dagen så ska jag vara med lillasyster o umgås med henne. Skönt eftersom jag inte gjort de på så länge.
Annars kom allt på en o samma gång i fredas. När det redan kändes lite småt jobbigt att gulle skulle flytta, så hade något kört av våran telefon linje = att ingen hemtelefon som funkar + inget nätverk. Där av inget socialt liv medans jag är hemma förrän de har fixat de. Och sen fick jag reda på att du ligger på sjukhuset kanske förlamad i hela vänstra sidan. Men eftersom mamma tyckte att du rörde hela dig på lördan kanske de inte är så farligt ? Men kommer du aldrig upp o börjar gå igen kommer det bara börja gå åt fel håll och allt kommer bli värre. O ja vet inte om jag kommer våga träffa dej mera utan att bryta ihop totalt.
Saknar o älskar min John Holgersson <3
1 kommentar:
Ja gud ja.. saknaden är faktiskt större än va man trodde. Jag som vanligt vis inte tycker att det brukar vara något problem att säga "hej då" till någon och precis som du skriver det är ju bara Sverige. Men att komma hem efter min resa och upptäcka att det inte fanns någon lille brorsa uppe på vinden att irritera sig på var hemskt. Det är så tomt utan honom här..! Jag tänker på dig Diana och hoppas du kommer igenom den andra tråkigheten också! Kram Ida
Skicka en kommentar